Archives for augusti 2016

22 augusti 2016

Njearrelahku – Moskkugaisi – Isdalen, 7 km + 6 km topptur
Väder: sol och varmt under dagen, regn och kallt på kvällen

Beslutet att göra toppturen tog jag på morgonen när jag såg den blå himmeln och några få vita moln. En annan anledning var att jag kände mig sliten i axlarna medan fötter, knän och ben var helt ok tack vare träningen jag fick i Norge. Tack för det Hans! Det skulle vara skönt att slippa bära på den tunga ryggsäcken en dag.

Min tältplats låg på 830 meters höjd och toppen som ligger mitt på gränsen mellan Sverige och Norge ligger på 1523 meter över havet. Om man ska vara noga så ligger toppen några tiotal meter in på den norska sidan. Den högsta punkten vid det gula riksröset som markerar gränsen är en meter lägre. Såklart Norge alltid ska vara lite större och bättre än Sverige…

Kvällen innan hade jag funderat ut vad jag skulle ha med mig i min lilla dagryggsäck. Extra kläder, kamera, några energibars, gel och vatten. Nästa gång måste jag skriva en checklista för jag glömde två viktiga saker. Min SPOT och första förband. Som tur var behövde jag inte något av dem.

Den lättaste vägen att bestiga Moskkugaisi är från norr. De andra sidorna är riktigt branta. Jag såg tre alternativa rutter upp mot toppen. Till vänster ganska flackt men lång väg. Till höger brant men kortare väg. Jag valde en rutt däremellan. Det var klättring på stenar hela tiden men inga egentliga problem och jag behövde inte använda händerna. Varmt och skönt väder. Jag kunde gå i shorts och t-shirt hela vägen. Det tog knappt tre timmar att ta sig de 700 höjdmeterna upp på toppen.

Där uppe var en fantastisk utsikt åt alla håll. Jag kunde se några toppar tre mil bort och ännu längre bort såg jag Kebnekaisefjällen vid horisonten. Jag fikade och fotograferade en bra stund och precis när jag börjat gå ner upptäckte jag att jag hade mobiltäckning för första gången sedan jag lämnade Treriksröset. SMS och mail trillade in. Jag började gå runt uppe på fjället för att se vart jag hade bäst täckning mot finska Sonera. Uppe vid gränsröset igen upptäckte jag mitt nästa misstag. Stavarna var borta…

Aldrig att jag hade kunnat fortsätta utan dem. De är helt nödvändiga för att jag ska kunna ta mig fram i svår terräng med 20 kg på ryggen. Tänka, tänka, tänka. Jag kom ihåg att jag hade dem när jag började gå neråt. Sen hade jag stannat på vägen för att ta några foton. Men var? Allt såg likadant ut här uppe. Jag hade hundratals meter att leta igenom. Bara sten, sten och sten. Då kom jag på…jag hade satt på GPS-funktionen på kameran här uppe. Normalt har jag den avstängd för att spara batteri men jag tyckte det kunde vara kul att tagga fotona häruppe med GPS-position. Jag hittade koordinaterna från mina senaste foton och genom att provfotografera kunde jag hitta platsen. Men inga stavar där! Kanske jag hade fortsatt neråt en bit innan jag vände upp igen? Jag fortsatte neråt och efter en liten stund hittade jag stavarna bara tio meter till höger om spåret jag valde. Vilket snille jag är som kunde hitta mina stavar med hjälp av satelliter!!! Nöjd med mig själv tog jag sedan den brantaste vägen ner. Den var lite i svåraste laget. Många lösa stenar. Jag försökte hitta ställen där lite jord och mossa band fast de lösa stenarna. Det gick ganska bra och jag höll mig på benen. Sen skulle jag bara försöka hitta tältet. Det såg lite annorlunda uppifrån och jag hade lätt kunnat gå lite fel och komma ner en kilometer från tältet. Nu fick jag användning av kameran igen. Jag letade upp fotona jag tagit på tältet från nära håll och såg hur forsen såg ut där. När jag kunde lokalisera området såg jag en liten liten röd prick mitt i allt grönt. Mitt tält! Glad att jag valde ett rött tält och inte ett grönt (de två Hilleberg-färgerna att välja mellan). Det tog två timmar att komma ner till tältet.

Precis när jag ätit och började packa ryggsäcken började det regna. Klockan var bara runt 18 så det är ljust nästan fyra timmar till. Jag bestämde mig för att utnyttja ljuset och vandra vidare trots regnet. Jag passerade en landsgräns igen. Det hade jag gjort så många gånger de senaste dagarna att jag knappt hade koll på i vilket land jag var. Den här gången var det från Sverige till Norge.

Strax innan kl 21 mötte jag en finne på väg åt andra hållet. ”Night shift” sa han och menade att han måste gå på natten för att hinna till Kilpisjärvi på två dagar. Jag frågade hur det såg ut med tältplatser längre fram åt mitt håll. Minst två timmar trodde han innan det går att sätta upp ett tält. Jag hoppades hitta ett ställe att kunna övernatta vid innan dess. Två faktorer avgör om det är en möjlig lägerplats. 1) Det måste finnas en jokk eller fors med vatten i närheten. 2) Ungefär två kvadratmeter stenfri mark på någorlunda plan mark.
Jag hittade en sådan plats efter bara en timme. Ja helt stenfritt var det inte men mitt liggunderlag tog bort de flesta ojämnheterna. Det här var mitt i Isdalen och den här kvällen gjorde platsen skäl för sitt namn. Oj vad kallt det hade blivit på några timmar. Det fanns snö kvar på bergen runtomkring och även en liten glaciär. Bra test av sovsäcken inför hösten…

 

 

 

 

 

 

 

 

[Read more…]

21 augusti 2016

Pältsastugan – Gappohytta – Njearrelahku, 16 km
Väder: mulet, halvklart på kvällen

Redan dag två lämnade jag Nordkalottleden för en avstickare norrut på ett par dagar. I min plan hade jag bara tänkt gå en dryg mil till Gappohytta på andra sidan den norska gränsen. På förmiddagen gick jag på en mycket fin och lättvandrad stig längs foten av det fina fjället Pältsan. Fjället ser brant och spetsigt ut söderifrån men får en helt annan form från de andra hållen. Jag skulle komma att få se Pältsan från alla väderstreck både nerifrån och uppifrån…

När jag kom fram till Gappohytta på eftermiddagen kände jag verkligen av min tunga ryggsäck. Precis som under vandringen på Skåneleden blev dag två den mest smärtsamma. Jag hade mest ont i axlarna trots att jag försökte bära så mycket som möjligt med höfterna. Jag träffade några norska damer som jag skulle träffa på en gång till en vecka senare. Pratade också lite med två finnar som berättade att de varit uppe på toppen av Moskkugaisi, det högsta fjället här uppe i det nordligaste av Sverige. Det var då jag fick idén att göra detsamma. Vädret var på väg att bli bättre. Klockan var inte så mycket och jag skulle hinna till foten av Moskkugaisi på några timmar.

Jag vandrade längs den fina fjällheden Njearrelahku och kunde korsa jokken Njearrejohka som var runt 100 meter bred. Jag tog inte av mig kängorna utan gick på stenar i vattnet. Med tre meter kvar hade jag valet att antingen göra ett hopp på drygt en meter till nästa sten eller att ta ett lite mindre kliv på en sten som låg en bit under vattenytan. Jag valde stenen i vattnet och den var inte så hal som jag befarade så det gick bra och jag kom torr över. Nu skulle jag bara leta upp min första tältplats och det var inte så lätt att hitta en två kvadratmeter jämn, torr plats utan sten och utan vatten. Jag såg en platå en bit upp på fjället och bestämde mig för att chansa.

Min första tältplats blev så fin man bara kan tänka sig. På en liten platå med utsikt över dalen med forsen satte jag upp mitt Hilleberg-tält för första gången. Jag hade tänkt att göra en minivandring i Skåne för att testa min nya utrustning för höst och vinter men det blev ingen tid över till det. Det gick bra i alla fall. Det tar en liten stund att sätta upp tältet men alla moment är lätta och jag är otroligt nöjd med det. Jag förstår nu varför de flesta som vandrar Gröna Bandet har ett Hilleberg-tält med sig. Kul med ett svenskt litet familjeföretag som är världsledande i sin nisch. Min model är ett fyrasäsongerstält för en person som heter Hilleberg Soulo (betyder ö på samiska). Jag återkommer med en utförligare recension när jag testat det fler nätter.

 

 

 

 

 

---

---

20 augusti 2016
Treriksröset – Pältsastugan, 14 km
Väder: mulet, regn på kvällen

Det började med att jag fastnade vid gränsen. Nej, ingen tull, jag skulle bara  böja mig under ett snöre som markerade gränsen mellan Finland och Norge och fastnade med ryggsäcken i snöret. Fast just då trodde jag att jag var i Sverige, men svenska gränsen kom några hundra meter längre fram. Lite förvirrande med så många länder på samma plats…

Jag följde Nordkalottleden och kom upp på kalfjället efter några kilometer. Stigen var riktigt dålig om man jämför med de fina stigarna på Skåneleden. Så mycket sten att jag satte nog inte min fot på jämn mark en enda gång på hela dagen. Efter en stund fick jag ont i höger fotled men som tur var gick det över när jag snörade om kängorna lite hårdare. Mötte fyra finnar och fem renar längs vägen. Jag sa hej, finnarna sa hyvää. Renarna sa inget utan bara sprang därifrån. Det var många små jokkar att passera och ibland fick jag ta en väg en bit bort från stigen för att undvika den värsta sankmarken. I slutet av dagen hittade jag en bra väg trodde jag över en ganska bred jokk på säkert 10 meter. Jag balanserade på stenar så jag behövde inte ta av mig kängorna. När jag kom över var jag kanske 50 meter från leden som jag såg gick brant upp på en kulle. Där jag gick var det flackare så jag beslöt att      gå runt kullen istället för över. Misstag nr 2! Kullen som såg så liten ut på kartan visade sig vara ett stort fjäll i verkligheten. Jag tänkte att om jag bara håller samma höjd hela tiden så kommer jag snart tillbaka till leden. Men jag kom inte närmare leden utan bara längre från för jag ville helst undvika gå uppåt. Som mest var jag en km från leden. Jag hade hela tiden koll på var jag befann mig med hjälp av Fjällkartan och min GPS-position i mobilen.

Det började regna men jag tänkte att jag är snart framme så jag tar inte på mig regnkläderna. Myggen kom när jag närmade mig fjällbjörkskogen. Gick i snårig kuperad terräng med kråkbär och blåbärsris. Det tog två timmar att komma tillbaka till leden!!! Skön känsla när jag kunde se Pältsastugan nere i dalen. Trött och blöt bestämde jag mig för att inte sätta upp tältet utan övernatta i stugan. Jag fick ett trevligt välkomnande av stugvärden Tanja och hade 18 sängar att välja på i stugan. Pältsastugan är Sveriges nordligaste fjällstuga så det är ju lite kul det blev min första fjällstuga. Tanja var också den första stugvärd jag träffat och jag var den första Gröna Bandare som hon träffat. Det blir mycket ”första gången” när man är ute på sin första fjällvandring. Det fanns en bastu vid stugan och några finnar hade precis använt den så den var fortfarande varm. Jag var lite frusen efter regnet så bastun blev dagens skönaste stund.

 

 

 

[Read more…]

Idag laddade jag upp med en frukostbuffé på vandrarhemmet i Kilpisjärvi. Tog Mallabåten kl 10. Det går bra att betala med allt utom gamla kläder sa kapten. 3 km till Treriksröset. Jag hade ”spring i benen” men ryggsäcken påminde mig om att ta det lugnt så jag kom fram sist av alla från båten. Jag såg några mygg längs vägen men ute vid Treriksröset var det helt myggfritt. Skönt!!! Bytte kamera med några andra skåningar. Första missödet, men säkert inte sista, inträffade när jag böjde mer ner och kepsen föll i vattnet. Nu vet jag att min keps flyter. Hoppas turen fortsätter…

Än så länge har jag mobiltäckning. Tre pluppar på Soneras nät med Telia. Med mat för 10 dagar ger jag mig nu ut på den långa första vandringen på Nordkalottleden. Hej Gröna Bandet här kommer jag…

 

 

 

 

 

[Read more…]

Tre dagars ”träningsläger” hos min skidåkarkompis i Harstad, strax norr om Lofoten i Troms fylke i Nordnorge. Det blev tre fina fjellturer med 5-600 höjdmeter om dagen i strålande sol. Vem har sagt att det alltid regnar i Norge? Idag har jag åkt Hurtigbåt (en snabb katamaran) till Tromsø och sitter just nu i solen på torget och försöker klura ut hur jag för över foton från min systemkamera till bloggen via min iPhone. Om ni ser några foton här så har det gått bra…

 

 

 

 

 

---

 

 

 

[Read more…]

Två timmar till jag tar tåget till Köpenhamn och det råder just nu ett organiserat kaos. Depålådorna som ska skickas med Bussgods Sverigefrakt är färdigpackade och allt annat är packat i färgade packpåsar. Ska bli spännande att se hur mycket som får plats i min ryggsäck. Ungefär 85 kg blev det totalt så finns det 3-4 lediga sherpas som är sugna på en tur på ett par tre månader i den Skandinaviska vildmarken???

Om inte så får jag väl bära själv och det är just nu det som oroar mig mest. Jag har misslyckats med mitt första mål att komma under 20 kg på ryggsäckens startvikt. Det kommer att göra ont de första dagarna om jag inte hittar något mer jag kan spara in vikt på.

 

Med en färdplan på över 150 mil och 83 dagar ser min tur ut att bli betydligt längre än de flesta andra vandringar mellan Treriksröset och Grövelsjön. Den är uppdelad på 7 etapper med minst en vilodag mellan varje etapp.

Etapp 1: Treriksröset – Abisko, 10 dagar
Etapp 2: Abisko – Ritsem, 11 dagar
Etapp 3: Ritsem – Polcirkeln, 12 dagar
Etapp 4: Polcirkeln – Hemavan, 8 dagar
Etapp 5: Hemavan – Gäddede, 12 dagar
Etapp 6: Gäddede – Storlien, 14 dagar
Etapp 7: Storlien – Grövelsjön, 10 dagar

Jag har gått igenom 15 kartor, varje liten stig, fjäll med eller utan leder, uppskattat sträckor och planerat in mina lägerplatser för varje dag. Ja, det var ett jättejobb som har tagit flera dagar… Jag har läst några andra bloggar av de som har vandrat Gröna Bandet tidigare. Min färdväg är en mix av tips jag har fått från olika håll. Plus några sträckor som jag tror att ingen ”Bandare” har gått tidigare. Jag måste så klart inte följa planen, men det viktiga för mig är att avgöra hur mycket mat jag ska skicka med Bussgods till varje depå. Jag har valt nio depåer som jag dessutom kommer att komplettera med minst fyra butiker där jag jag köpa mat längs vägen. Jag har varit tvungen att lägga in extra omvägar på flera dagar bara för att kunna lösa logistiken kring maten. Men jag väljer hellre att gå lite längre väg mot att jag kan minska ett par kilo på packvikten. Ryggsäcken kommer att bli tung nog ändå eftersom jag måste bära på utrustning som gör att jag klarar både höststormar och vinterkyla.

Min tempo kommer att vara ganska lågt jämfört med de som halvspringer längs Kungsleden. Jag har tänkt att ta det betydligt lugnare nu än i vintras då det var fart som var i fokus. Här känner jag mig som en nybörjare. Speciellt i början ska jag försöka att inte gå så långa dagar. För att kroppen ska hinna vänja sig med att bära en ryggsäck på närmare 20 kg från morgon till kväll. I min plan har jag ett snitt på 20 km om dagen. Det ska bli intressant att se hur det stämmer med verkligheten.

Ännu mer fakta om min färdplan kan ni läsa på min Gröna Bandet-sida.

 

Idag är det bara en vecka kvar till jag lämnar Skåne för resan norrut mot Treriksröset där jag ska börja vandringen på Gröna Bandet den 20 augusti. Just nu befinner sig den där osäkra känslan av hur jag ligger till i planeringen. Det känns som att jag är till 99% redo, samtidigt som min att-göra-lista för sista veckan är hur lång som helst. Det jag måste ha klart innan jag startar är förutom all utrustning en plan över vart jag skickar depålådorna med mat och förbrukningssaker. Även mängden mat för varje etapp måste planeras för jag planerar att köpa en del mat längs vägen utöver den jag skickar. Det svåra är att förutse hur långt jag kommer att gå varje dag. Det beror på terrängen, hur pigg jag känner mig, om jag får problem med skador, om vädret ställer till problem, hur långa pauser jag tar och hur många avstickare jag gör.

Jag har precis planerat om min rutt ganska mycket. För en vecka sedan var min plan att ta den vanliga Gröna Bandet-rutten i norra Lappland på Kungsleden. De 42 milen mellan Abisko och Hemavan. Men sedan läste jag och blev inspirerad av bloggen av Helena Whitlock som gjorde både Vita och Gröna Bandet förra året. Då insåg jag att det faktiskt är fullt möjligt att gå på leder längre västerut genom Lappland. Jag läste att även Erik Sandström valde en liknande rutt förra året. Det blir mer vandring på kalfjället och mindre av skog, båttransporter och bilvägar. Som min plan ser ut nu kommer jag bara gå en tiondel av Kungsleden. Det kräver betydligt mer detaljplanering för det finns så många fler vägval att göra om man ska gå närmare den norska gränsen. Jag kommer bara behöva åka båt en gång, jämfört med sju båttransporter på Kungsleden, så det är många vattendrag och sjöar att runda. Några vändor in i Norge blir det också.

Jag har funderat på vad jag vill ha ut av vandringen. Är det viktiga att komma i mål snabbt? Är det viktigt att komma i mål över huvudtaget? Jag är väldigt ödmjuk inför den stora utmaningen och är medveten om vilka påfrestningar på kroppen det innebär. Hittills är det åtta som har brutit i år och en har kommit i mål. Jag kom fram till att även om risken att jag får bryta ökar och det tar lite längre tid, så väljer jag väg efter de naturupplevelser jag vill ha och de platser jag vill se.

Jag vill göra en fjällvandring uppe på fjället. Inte genom skog eller på vägar. Jag vill fotografera mycket och gå upp på några toppar längs vägen. Därför planerar jag en lite längre, krokigare, ovanligare och långsammare väg. Mina planerade etappstopp kommer jag att skriva om här i förväg. Hur jag tar mig mellan etappstoppen får ni läsa om efterhand som jag som jag kommer dit.

Om jag kommer i mål i Grövelsjön är det förstås jättekul och en stor bonus, men som Karin Boye skrev…

”Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd”.

Idag är det bara två veckor till jag tar flyget från Köpenhamn till norra Norge. Just nu gör jag som svenska damlandslaget i fotboll gjorde inför resan till OS. Laddar upp på Öland. Några veckors stillasittande i sommar var inte bra för konditionen, så nu har jag börjat jogga varannan kväll i dom fina motionsspåren här på norra Öland. Inte för att man måste ha superkondition för att vandra, men det är stor belastning på höfter och ben så det är nog bara bra att börja vänja dom successivt. Jag började med 3 km för en vecka sedan och idag blev det 5,5 km-slingan i lugnt tempo.

Annars är det fullt fokus på packlistan, utrustningen och vad jag ska skicka till etappstoppen. Jag har valt att starta vid Treriksröset den 20 augusti. Det är senare än någon annan har gjort på en ren vandringstur på Gröna Bandet. Det innebär att vintern kommer troligen till norra Dalarna innan jag hinner fram. Jag måste vara förberedd på minusgrader, snö och kanske snöstorm på fjället. Lite skillnad mot när jag vandrade på Skåneleden i börjat på sommaren i 20-25 graders värme. Varför då ingen sommarvandring som de flesta andra ”Bandare”? Jo hellre snö än mygg och knott! Jag räknar med mygg de första veckorna men förhoppningsvis slipper jag dom sedan. Det innebär att min packning blir ett par kg tyngre än om jag gjort en sommarvandring. Det som väger mer är framför allt ett kraftigare fyrasäsongerstält, varmare liggunderlag, sovsäck och några extra plagg i merinoull. Det är en chansning, men jag ska försöka kompensera den högre vikten med att bära med mig mindre mat och planerar att köpa längs vägen när jag passerar STFs fjällstugor. En del frystorkad mat kommer jag dock att skicka till depåer vid etappstoppen. Den första etappen längs Nordkalottleden kommer att bli tung för där finns ingen mat att köpa.

Det kommer mer om min packlista när den är helt klar. Jag har inte heller planerat min rutt än så det är mycket kvar att göra de sista två veckorna.