21 augusti 2016
Pältsastugan – Gappohytta – Njearrelahku, 16 km
Väder: mulet, halvklart på kvällen
Redan dag två lämnade jag Nordkalottleden för en avstickare norrut på ett par dagar. I min plan hade jag bara tänkt gå en dryg mil till Gappohytta på andra sidan den norska gränsen. På förmiddagen gick jag på en mycket fin och lättvandrad stig längs foten av det fina fjället Pältsan. Fjället ser brant och spetsigt ut söderifrån men får en helt annan form från de andra hållen. Jag skulle komma att få se Pältsan från alla väderstreck både nerifrån och uppifrån…
När jag kom fram till Gappohytta på eftermiddagen kände jag verkligen av min tunga ryggsäck. Precis som under vandringen på Skåneleden blev dag två den mest smärtsamma. Jag hade mest ont i axlarna trots att jag försökte bära så mycket som möjligt med höfterna. Jag träffade några norska damer som jag skulle träffa på en gång till en vecka senare. Pratade också lite med två finnar som berättade att de varit uppe på toppen av Moskkugaisi, det högsta fjället här uppe i det nordligaste av Sverige. Det var då jag fick idén att göra detsamma. Vädret var på väg att bli bättre. Klockan var inte så mycket och jag skulle hinna till foten av Moskkugaisi på några timmar.
Jag vandrade längs den fina fjällheden Njearrelahku och kunde korsa jokken Njearrejohka som var runt 100 meter bred. Jag tog inte av mig kängorna utan gick på stenar i vattnet. Med tre meter kvar hade jag valet att antingen göra ett hopp på drygt en meter till nästa sten eller att ta ett lite mindre kliv på en sten som låg en bit under vattenytan. Jag valde stenen i vattnet och den var inte så hal som jag befarade så det gick bra och jag kom torr över. Nu skulle jag bara leta upp min första tältplats och det var inte så lätt att hitta en två kvadratmeter jämn, torr plats utan sten och utan vatten. Jag såg en platå en bit upp på fjället och bestämde mig för att chansa.
Min första tältplats blev så fin man bara kan tänka sig. På en liten platå med utsikt över dalen med forsen satte jag upp mitt Hilleberg-tält för första gången. Jag hade tänkt att göra en minivandring i Skåne för att testa min nya utrustning för höst och vinter men det blev ingen tid över till det. Det gick bra i alla fall. Det tar en liten stund att sätta upp tältet men alla moment är lätta och jag är otroligt nöjd med det. Jag förstår nu varför de flesta som vandrar Gröna Bandet har ett Hilleberg-tält med sig. Kul med ett svenskt litet familjeföretag som är världsledande i sin nisch. Min model är ett fyrasäsongerstält för en person som heter Hilleberg Soulo (betyder ö på samiska). Jag återkommer med en utförligare recension när jag testat det fler nätter.
