Kust till kustleden 2016

Som en del av förberedelsen till Gröna Bandet vandrade jag i början på sommaren Skåneleden: Kust till kustleden mellan Sölvesborg vid Hanöbukten och Torekov vid Kattegatt. En sträcka på 250 km och 17 etapper som jag delade upp i 5 delar, där jag kunde ta buss eller tåg hem efter varje del. Det blev totalt 15 dagars vandring och 11 nätter i tält vid Skåneledens lägerplatser.

Dag 1: 25 maj Tredenborg – Sölvesborg – Grundsjön,  23 km

Jag började min vandring vid havet på Tredenborgsholmen, strax söder om Sölvesborg. Gick mot järnvägsstationen som är den officiella starten av etapp 1. En fin vandring genom bokskogen upp på Ryssberget som ligger på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Efter drygt en mil började det bli riktigt jobbigt. Den tunga packningen på ca 20 kg tog på krafterna även om ”berget” bara är 150 meter högt. Jag släpade också med mig onödigt mycket vatten, då det gick att fylla på nytt vid flera ställen. Framme vid lägerplatsen orkade jag inget mer än att slå upp tältet och laga lite mat.

Dag 2: 26 maj Grundsjön – Östafors, 16 km

Ännu en dag med fin vandring på Ryssberget. Speciellt sträckan genom naturreservatet Näsums bokskogar var jättefin, men…

Efter två dagars vandring fick jag avbryta vandringen eftersom jag hade ont i nästan hela kroppen. Mest i fötter, ben, höfter, rygg och axlar. Jag insåg att packningen var för tung och att jag själv var ovan att bära så tungt. Jag beslöt att ta några dagars paus och sedan fortsätta där jag slutade. Som tur var fanns det en busshållplats bara några minuters väg från lägerplatsen i Östafors.

Den enda kameran jag hade med mig var min iPhone, så alla bilderna från Kust till kustleden är från den. Klicka på en av bilderna för att se ett bildspel med större bilder.

Dag 3: 4 juni Östafors – Bökestad – Fuglabacken, 12 km

Efter drygt en veckas uppehåll gjorde jag ett nytt försök. Jag hade minskat ryggsäckens vikt med 3 kg, hade skaffat riktiga vandringsstavar och tog det lugnare de första dagarna för att vänja kroppen att bära. Det gick betydligt bättre den här gången. Kombinationen vandringsstavar och några kilo lättare packning gjorde stor skillnad. Vädret var fantastiskt och när jag kom fram till Bökestad bestämde jag mig för att fortsätta 3 km till lägerplatsen Fuglabacken vid sjön Raslången. Gränsen mellan Skåne och Blekinge går mitt genom sjön och det känns verkligen vildmark här uppe i Skånes nordöstra hörn. Det var fler kanotister än vandrare vid lägerplatsen.

Dag 4: 5 juni Fuglabacken – Brotorpet, 10 km

En av Skåneledens finaste etapper går mellan Raslången och Immeln som är Skånes tredje största sjö. Träffade på andra trevliga vandrare som bjöd på en liten smakprov från deras fickplunta. Såg ett rådjur, mitt andra under vandringen. Det blev en kort etapp, så jag när jag kom fram tidigt på eftermiddagen kunde jag ligga och sola samtidigt som jag lyssnade på träningsmatchen mellan Sverige och Wales på sportradion från mobilen. Sverige vann med 3-0 mot Wales som senare kom att ta brons i EM. I halvlek tog jag ett skönt dopp i Immeln. Enda problemen den här dagen var myggen vid Fuglabacken och knotten på kvällen vid Brotorpet. För myggen fungerar myggmedel bra, men för knotten var röken från lägerelden det enda som  fick dom att bli mindre aggressiva. Vid lägerelden blev jag bjuden på öl och vin av en båtfamilj. En bra dag!

Dag 5: 6 juni Brotorpet – Vesslarp, 13 km

Varierad natur. I dessa trakter sammanfaller den nordliga gränsen för bokskog och den naturliga sydgränsen för granskog. När jag gått halva dagsetappen tog jag en lunchpaus i skuggan under en gran i naturreservatet Nytebodaskogen. Lite känningar i ryggen och höger höft annars ok i ben och fötter. Lunchen består av ”Bratkartoffeln mit Schinken” från tyska Travellunch. Jag hoppas verkligen att jag aldrig ska behöva äta tysk mat igen efter denna vandringen. Som tur är räckte vattnet till en Varma koppen kantarellsoppa som smakar fantastiskt i jämförelse. Jag varierar den tyska maten med frystorkad mat från svenska Blå Band och norska Real Turmat. Tummen upp för den svenska och norska maten och en etta på skala 1-10 för den tyska. Lägerplasten vid Vesslarp låg find vid en forsande å, men det var svårt att hitta en en plats utan lutning för tältet. Jag hade inte sett någon annan vandrare på hela dagen när plötsligt en amerikansk tjej från New Orleans dök upp vid lägerplatsen. Hon tänkte gå Skåneleden med en vägkarta över Sverige. Jag hade dubbla kartor. Dels Skåneledens papperskarta och dels friluftskartan från hitta.se som jag hade laddat ner i appen Galileo Offline Maps i mobilen. Jag använde mest kartan i mobilen så gav min papperskarta till henne. Jag ville ju inte att hon skulle drabbas av samma tragiska öde som Christopher McCandless, som inte lyckades lämna Alaskas vildmark för att han saknade en karta.

Dag 6: 7 juni Vesslarp – Glimåkra, 19 km

Ännu en fin sträcka av leden går förbi Vesslarpssjön. En liten pall stod vid sjökanten och bjöd in till en paus. Jag passade på att äta lite och ladda batteriet. Vi det här laget hade jag inte haft någon laddning kvar i  mobilen om jag inte hade haft ett bärbart batteri med mig. Jag använder en Brunton Revolt 9000 som funkar fint här ute. Soliga dagar laddar jag den med en Enerplex Kickr IV portabel solcellsladdare. Mobilen använder jag som karta, GPS, kamera, dator, klocka, radio, kompass och ficklampa. Många funktioner på liten vikt! Det är inte mobiltäckning överallt, men jag behöver bara GPS för att kunna använda appen Galileo Offline Maps. Jag hade aldrig några problem med GPS-signalerna med min iPhone 5s och kartappen är suveränt bra när man väl lyckats installera kartorna i den. Det kräver lite trixande men det finns hjälp att få på om man söker på internet.

Jag kan rekommendera brunnen på gården strax efter Simontorp som har klart fint vatten från en kran på brunnen.

Vid Trollabadet utanför Glimåkra tog jag en dusch och passade på att äta lite vid kiosken. Leden passerar rakt genom utomhusbadet och det var bara inhägnat från ena hållet. Jag kom in men inte ut, utan möttes av hög grind som var låst med hänglås precis där leden gick. Vid sidan av grinden fanns taggtråd som inte gick att passera. Efter en stund hittade jag en utgång vid Trollabadets entré där jag kunde gå ut och fortsätta upp i Trollabackarna där lägerplatsen låg. Det var mycket mygg så det första jag gjorde var att sätta upp en eld. Veden fanns i ett skjul en bra bit från vindskyddet och det var en lång brant backe uppför när man skulle bära veden. Jag hade sällskap av en geting som bodde i ett litet bo på vindskyddets utsida. Svårt att hinna en plan plätt för tältet här också. Det funkar men det går inte att ligga mitt i tältet.

Dag 7: 8 juni Glimåkra – Osby, 17 km

Längs denna etapp finns ett par välbevarade ryggåsstugor, Måns backstuga från 1800-talet och Sissas stuga från 1600-talet.

Strax innan Osby passerar man Hönjarums skans som är känt från snapphanestriderna under Skånska kriget på 1600-talet. Under denna tid uppförde svenskarna Hönjarums skans på en höjd för att bevaka bron över Helge å. Skansen var den enda svenska befästning som friskyttarna lyckades inta under kriget. Det hände sommaren 1678.

Efter 5 dagars vandring gjorde jag sedan ett uppehåll igen. Leden passerar förbi järnvägsstationen i Osby, så det var lätt att ta sig fram och tillbaka.

Dag 8: 14 juni Osby – Verum, 24 km

En lång etapp och en regnig dag, men inte värre än att det räckte att ta på sig en regnjacka. Regnbyxorna förblev oanvända under hela vandringen. Lite öppnare landskap här och mindre skog än de tidigare etapperna.

Strax efter Osby passerade leden några meter från Kristusstenen. Så här står det på informationstavlan framför stenen: ”Enligt sägnen slog blixen här ihjäl den hedniske hövdingen Sten Ilje som förföljde den kristne missionären Ilbert. Stenen klövs därvid i två delar och något som liknade en kristusgestalt uppstod på ena blockhalvans insida.”

Jag kunde faktiskt med lite fantasi se en kristus inte bara på ena sidan utan på båda stenhalvorna!

En del av leden var omdragen av någon anledning och gick en lång bit på asfaltväg. Trist. Leden passerar också Verums kyrka och statyn över Göingehövdingen Svend Poulsen.

Dag 9: 15 juni Verum – Vittsjö, 12 km

Ganska varierad vandring där skog varvas med hagar, åar och sjöar. Ubbalts naturreservat är mycket fint med bokskog, rullstensåsar, närheten till Vittsjön och fina stigar. Något som jag kom på först efter jag gått sträckan är att etappmålet är inne i Vittsjö och inte vid lägerplatsen i Ubbalt som ligger ungefär 3 km innan Vittsjö. Etappens längd är alltså 12 km från lägerplatsen i Verum till Vittsjö, men till vindskyddet är det bara runt 9 km. Det förklarar varför jag kom fram en timme tidigare än jag räknat med.

Dag 10: 18 juni Vittsjö – Hårsjö, 8 km

En kort etapp så jag startade först på eftermiddagen. Lägerplatsen vid Hårsjö ligger nära en fin liten sjö, men tyvärr inte nere vid sjön utan ett tiotal meter upp i en skog. Mygg, flugor och knott var det gott om här. Ingen favoritplats.

Dag 11: 19 juni Hårsjö – Lärkesholm – Åsljunga, 27 km

Jag blev så fascinerad av historien om Augusta, som i mitten av nittonhundratalet bodde i ett torp som var så otätt att höns kunde gå ut och in, att jag glömde leta efter vattenkällan som ska ligga i närheten. Såg ingen skylt heller, men jag kan ha missat den. Av torpet finns numera bara lite sten kvar.

Så fort man kliver över kommungränsen mellan Hässleholms och Örkelljungas kommun märker man skillnaden i kvaliteten på ledmarkeringarna. Det som var riktigt dåligt i hela Hässleholms kommun blev helt plötsligt jättebra i Örkelljunga. Jag har lämnat mina synpunkter till Skåneleden som har förmedlat vidare till kommunerna.

Jag såg en liten vildsvinsunge på en åker precis vid sidan om grusvägen jag gick på. Den blev rädd och sprang iväg för att hämta sin mamma. Då tyckte jag det var bäst att gå vidare.

Lägerplatsen vid Lärkesholmssjön är en av de finaste längs hela Kust till kustleden belägen bara några meter från sjön. Det fanns två stolar och mjuka dynor i vindskyddet. Det finns ingen brunn i närheten av Lärkesholmssjön och eftersom mitt vatten var på väg att ta slut kunde jag inte övernatta här. Jag satt en stund i den sköna stolen och åt lite jordnötter samtidigt som jag kollade busstiderna på Skånetrafiken. En buss går från Åsljunga om 1 timme och 30 minuter och 7 km kvar att gå! Normalt sett går jag max 3 km/h med runt 15kg packning. Med normal takt hade jag missat bussen med nästan en timme. Jag gick så fort för att försöka hinna med bussen att jag tog fel väg ett par gånger. Jag missade att leden svängde av vid Åsljungasjön och istället fortsatte jag uppför en lång brant backe. I min friluftskarta i mobilen var Skåneleden markerad, men på en del ställen som här vid Åsljungasjön hade leden dragits om. Då stämde inte kartan. Jag fick försöka gå enbart efter ledmarkeringarna och det var inte lätt att vara uppmärksam när man var trött och hade bråttom. I min dimmiga blick såg jag några orange pinnar längs vägen och jag kommer ihåg att jag reagerade på att dom såg annorlunda ut. Högst uppe på backen kom jag på att pinnarna var ju en markering av en elledning längs vägkanten. Omdömet försvinner helt när man är fysiskt slut…

27 km denna dagen och jag halvsprang i slutet. Jag hann med bussen och aldrig någonsin har ett bussäte känts skönare.

Dag 12: 23 juni Åsljunga – Bjärabygget – Koarp, 23 km

Den här dagen gick jag en och en halv etapp eftersom jag startade i Åsljunga som ligger mitt i etapp 12. Klättringen uppför Hallandsåsen började direkt efter Åsljunga. Efter en halvtimme kom jag upp till en utsiktsplats på åsen. 25 grader varmt och ryggsäcken full. Det finns bara vatten i en rickebrunn vid Bjärabygget och det behöver kokas. Jag hade tagit med med 3,5 liter vatten så att jag skulle klara mig med dricksvatten ett tag utan att behöva koka upp dricksvatten. Nu bar jag på 18 kg igen och det är tungt! Några kilo mer eller mindre gör stor skillnad.

Mellan Åsljunga och Bjärabygget passerar man en stor mosse där leden går en lång sträcka på en smal spång. Jag åt lunch vid Bjärabygget där det fanns ett fint bord och bänkar att sitta på. Här fanns det precis som på alla andra lägerplatser gott om ved, men tyvärr var denna oanvändbar eftersom den bestod av stockar som var 25-30 cm tjocka och 60 cm långa. Det finns såg och yxa men jag tror inte någon skulle orka såga och klyva så tjocka stockar efter att ha vandrat en hel dag. Jag läste i gästboken att någon hade frusit hela natten för fick ge upp sina försök att göra upp eld.

Sträckan mellan Bjärabygget och Koarp blev en favorit. En av de finaste och mest variationsrika etapperna längs Kust till kustleden. Den går hela tiden uppe på Hallandsåsen och passerar bland annat Snibe stua. Här har jätten Snibe staplat upp stenar till en bostad åt sig och sin hustru Kitta. Störda av kyrkklockorna hivade jättarna iväg två rejäla stenbumlingar Bockasten missade templet i Ysby och Dövra sten for förbi Veinge kyrka. Så fort jättarna försvunnit tar en trollfamilj grottan i sin ägo. Trollen var snälla och hade ett gott förhållande till lokal befolkning. Senare blev den öde grottan tillhåll för friskyttar.

I naturreservatet Björsåkra-Bälinge finns en fin utsiktsplats. Det är värt att gå upp dit och ta en fikapaus. Det finns ett bord med bänkar uppe på toppen. Årets första blåbär plockade jag där uppe.

Jag var riktigt trött när jag kom till Stavershult strax innan klockan 20 på  kvällen. Då hade jag vandrat i 25 graders värme med 18 kg packning i drygt åtta timmar och hade en och en halv timme kvar till Koarp. Jag tog fram mirakelkuren, en PowerGel och en Red Bull. Det tog bara ett par minuter, sedan återkom krafterna. Strax efter Stavershult träffade jag på några andra vandrare som låg utslagna i skogen. Det var inte bara jag som hade problem men orken denna dagen. Vi hade sällskap den sista biten till Koarp, där vi träffade på ännu en vandrare som hade satt upp sitt tält inne i vindskyddet. Det fanns bra med plats att sätta upp tält utanför vindskyddet, så det gjorde vi andra.

Dag 13: 24 juni Koarp – Brammarp, 17 km

Midsommarafton och en ännu varmare dag. Vandrarna som jag hade haft sällskap med hade tänkt fortsätta till kusten, men de var för slitna för att kunna fortsätta. Dom fick använde en livlina och ringde efter föräldrar som kom med bil och hämtade dem. Den andra vandraren, som hade gått i ett svep från Sölvesborg fortsatte. Det gjorde jag också.

Efter Koarp hade leden dragits om för följa Hallandsleden norrut. Det var lite problem med ledmarkeringarna här för man var tvungen att ha läst på i förväg att man inte ska följa pilen som det står ”Skåneleden” på. Den nya sträckan följer istället Hallandsleden i ungefär en halvtimma. Där kom jag till en orange skylt som säger att Hallandsleden svänger höger. Hade jag inte varit uppmärksam hade jag missat den lilla skylten ca 10 meter längre fram som säger att Skåneleden fortsätter rakt fram. Jag befann mig här i Halland och riskerade att göra det ett bra tag framöver.

Så tung packning som jag bar den här dagen har jag aldrig burit tidigare. Jag var osäker på om det gick att fylla på vatten längs etappen så jag tog med mig över 5 liter från Koarp. Hade jag vetat vad jag vet nu så hade jag väntat fylla på vatten till Kockabygget knappt halvvägs till Brammarp. I Brammarp finns det bara en liten bäck, så det var bra att ha dricksvatten med sig för dagen, kvällen och morgonen därpå. Det var otroligt varmt så det gick åt mängder med vatten. Mycket snack om vatten här, men man tänkte mer på vatten än annat midsommarfirande den här dagen.

Dag 14: 25 juni Brammarp – Båstad – Knösen, 25 km

Jag hade sällskap till Båstad med killen från Koarp som också hade gått hela vägen från Sölvesborg. Han hade varit ute mycket och rest i alla kontinenterna. Bland annat vandrat Annapurna Base Camp Trek i Nepal precis som jag, så vi hade lite att prata om. Gick snabbt med ganska lätt packning. Jag kunde fylla på vatten både vid en bensinmack där leden passerade vid E6an och senare i Båstad.

Jag såg fram emot att komma till Båstad men det var faktiskt var hemskt att komma dit. Det blev en liten chock. Fullt med massa folk som hade rena vita kläder och hade duschat samma dag. Man kände sig som ett UFO. Det kändes bättre efter ett skönt dopp i Laholmsbukten. Jag hade ju faktiskt klarat av att vandra från ena kusten till den andra även om jag hade ett par mil kvar på min vandring mot Torekov. Ännu bättre kändes det när jag åt en god stenugnsbakad pizza vid Båstad hamn. Det var på dagen en månad sedan jag kände på havet i Tredenborg.

Efter ett par timmar i Båstad fortsatte jag uppåt mot Knösen. En fin och varierad vandring med skog, ängar, kohagar och åkrar på Bjärehalvön ofta med havsutsikt. Jag hade ett surrealistiskt möte när jag och några andra vandrare mötte några personer (förmodligen tyskar baserat på mina fördomar) som var helt täckta med myggnät över huvudet och hela överkroppen. Jag såg inte mer än ett par mygg på hela etappen så det var nog det mest komiska.

Dag 15: 26 juni Knösen – Torekov, 11 km

Sista dagen. Knösen är en av Skånes högst belägna platser, med drygt 150 möh, trots att höjden bara ligger en km från havet. Lägerplatsen ligger i en skog så tyvärr ingen havsutsikt här. Havet ser man dock mycket av under hela etappen ner mot Torekov. Jag passerade Hovs Hallar, men leden gick uppe på åsen ovanför klipporna så man såg inte så mycket av hallarna. Leden går svagt nedför inte så brant, men den är ändå graderat som svart. Kanske hade det varit jobbigare åt andra hållet…

Efter Hovs Hallar går leden längs en vacker kuststräcka nere vid havet. Små stigar leder genom Bjärekustens naturreservat, förbi Gröthögarna, med strandängar, vindpinade enar och klapperstensfält. Det tog mycket längre tid att gå här än jag räknat med. Det är många och stora stenfält att gå över. Det finns också gott om betesdjur. Kor och får. Några kossor blockerade stigen, men flyttade snällt på sig när jag kom.

Strax innan Torekov passerade jag ett litet hus vid stranden med toalett och dusch. Jag hade inte duschat på över tre dagar så jag passade på att ta en dusch och satte på mig en ren tröja innan jag satte mig på bussen hem. Toaletten vid Hovs Hallar kostade 5 kronor, men duschen här var minsann gratis 🙂

Jag kom fram till hamnen i Torekov kl 15:15. 15 dagars vandring på Kust till kustleden mellan Sölvesborg och Torekov. 11 nätter i tält. 250 km och några hundratusen steg med packning på ryggen. Det var också nu som jag via mitt Instagram-konto avslöjade att Skåneleden bara varit en träning inför ett mycket större äventyr.