6 oktober 2016
Syterstugan – Hemavan 25 km
Väder: Halvklart till soligt
Det blev en ganska solig morgon. Jag vaknade upp i Syterstugan i det gigantiska Vindelfjällens naturreservat. Gårdagen hade varit mulen men nu var solen tillbaka igen. I min ursprungliga plan hade jag tänkt mig övernattningar i Tärnasjöstugan och nästa i Viterskalstugan. Nu blev det så att jag istället gick med en halv dags förskjutning. Det spelar inte så stor här där fjällstugorna ligger tätt den allra sista biten av Kungsleden. Nu var min plan istället att gå hela vägen från Syterstugan till Hemavan den här dagen. En dagsetapp på 25 km skulle jag klara om jag kom iväg i tid. Om jag hade haft mer tid skulle jag också klättrat upp på Norra Sytertoppen, 1768 meter över havet, den högsta toppen på Norra Storfjället. Det är också den högsta punkten i Västerbottens län. Nu låg jag tre dagar efter min plan så jag fick tyvärr hoppa över toppbestigningen även om vädret var otroligt inbjudande.
Jag vet inte om det var vädret som gjorde att jag hade en sån bra känsla den här dagen. Det kan också bero på att Norra Storfjället faktiskt är ett av de häftigaste fjällmassiv jag passerat på min tur genom Lappland. Jag tog några foton redan på morgonen innan jag lämnade Gamla Syterstugan. Då låg fortfarande morgondimman kvar som ett smalt bälte runt bergets fot. På vägen upp mot fjället lättade både molnen och dimman mer och mer. Då var jag glad att jag gick denna sträckan på förmiddagen med den värmande solen i ryggen skinande rakt på fjället framför mig. Jag fick sällskap av några renar och följde Kungsleden på ett lättvandrat kalfjäll som lyste gult av gräsets höstfärger. Framför mig hade jag jag de vita fjälltopparna och en blå himmel med tunna vita slöjmoln. Leden gick rakt in i den mäktiga u-formade dalgången Syterskalet omgiven av branta fjällväggar. Norra Sytertoppen på ena sidan och Södra Sytertoppen på den andra. Jag passerade en liten raststuga och gick in i den skuggiga dalen. Några timmar senare kom jag ut i solen igen. Jag passade på att ta en matpaus vid Viterskalsstugan medan solen fortfarande var framme ovanför fjälltopparna.
Efter Viterskalsstugan gick det mest nerför. Jag stötte på en jättestor renflock. En stund senare såg jag Umeälven slingra sig fram i dalgången framför mig. Civilisationen i sikte. Det tog ytterligare någon timme innan jag var nere i Hemavan. Det kändes som rena storstaden med ett stort köpcentrum och allt. Ändå bor det bara drygt 200 personer här. Allting kommer i ett helt annat perspektiv när man varit ensam på fjället så länge. Jag försökte ta en genväg sista biten för att komma ner så nära som möjligt Kungsporten Café & Grill där jag skulle hämta min depålåda. Det gick ganska bra men irrade omkring en stund bland alla norrmännens fjällstugor och hus. Jag hämtade ut Bussgods-lådan och åt en hamburgertallrik. Därefter fortsatte jag till Hemavans Fjällcenter där jag checkade in på vandrarhemmet vid 20-tiden på kvällen.
