Archives for 17 december, 2016

1 oktober 2016

Dadtjajåhkå – Laisstugan 11 km

Väder: Halvklart till mulet. Några byar av snöblandat regn.

Den 1 oktober. Höst. De senaste dagarna hade varit gråmulna. Det hade regnat. På något sätt när man lever så mycket i nuet som jag gjort på den här långa turen, tror man att såsom det är just nu, så kommer det att förbli. Jag hade läst om andra vandringar på Gröna Bandet i oktober. Blöta vandringar. Höststormar. Jag föreställde mig en oktober månad full med regn och oväder. Vad fel jag hade. Tänk om jag hade vetat att de små regnskurar som kom den här dagen skulle bli de sista. Den här dagen blev början på en månad med ett helt osannolikt väder.

Det var kallt och fuktigt på natten. Jag frös trots att jag hade dunjackan på i sovsäcken. Det var kvar mycket kondens i tältet sedan förra natten och det är fukten som är det jobbiga. Inte kylan. Jag hade sovit dåligt på natten och jag vaknade sent. Det var blåsigt och mulet på morgonen. Jag hade bara en mil kvar till Laisstugan. I min plan hade jag tänkt gå mellan Camp Polcirkeln och Laisstugan på en dag. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Det var dels längre än jag uppskattat, men det är också svårt att förutspå hur vädret och annat påverkar lusten och orken att vandra hela dagar. Jag hade vandrat två dagar sedan depåstoppet och hade fortfarande en mil kvar till stugan. Egentligen var det en alldeles för kort dagsetapp, men nu var jag i stort behov av att torka tältet och mina blöta kläder. Laisstugan var den enda möjligheten att komma inomhus de närmaste dagarna.

Tältplatsen vid Dadtjajåhkå var riktigt fin. Det är precis så som jag vill att mina lägerplatser ska vara. På en gräsbeklädd höjd med en fors precis nedanför och storslagen utsikt mot snöklädda fjäll i horisonten.

Dagens vandring började med ett kallt vad. Det som på kartan heter ”Sommarbro” bestod bara av några cementklumpar på var sida om forsen. Det var ingen chans att komma torrskodd över Dadtjajåhkå så jag fick ta av mig och vada i mina Crocs. Inte så skönt i vattnet men när man kommer upp från vattnet är det värsta över. Därefter gick jag längs Gåbreks östra sluttning. Det går både en markerad sommarled och en vinterled här. Eftersom det här är fjäll som inte är så välbesökta är stigen ofta osynlig. Det var inte heller helt lätt att hitta stenarna med ledmarkeringar. Jag brydde mig inte om att följa leden utan valde en egen väg som såg fin ut. Då och då kollade jag min position på kartan i mobilen för att kolla att jag inte hamnat för långt utanför kursen. Fjällen i det här området var fina men inte så dramatiska. Jag vandrade på ganska hög höjd så var utsikten desto bättre. Inte denna dagen heller såg jag någon annan människa. Bara några renar.

Det blev en kort vandring på bara 11 km. När jag kom till Laisstugan vid Laisälven på eftermiddagen satte jag igång att hugga ved. Jag eldade i kaminen och hängde allt som var blött på tork.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30 september 2016

Ruonekjåhkå – Dadtjajåhkå 16 km

Väder: Blåsigt och mulet

Det blåste på morgonen så på förmiddagen passade jag på att torka kläderna som blivit våta i gårdagens regn. Stigen genom skogen var tydlig och vissa bitar gick till och med på spång. Jag passerade bron över Dadtjajåhkå och strax därefter började stigningen. En höjdskillnad på 600 meter skulle jag gå den här dagen med fullpackad ryggsäck. Så länge stigen gick genom den glesa fjällbjörkskogen var det lätt att följa leden. Men så fort jag kom upp på fjället försvann stigen. Det var ett lättvandrat fjäll så det gjorde inte så mycket. Jag tog sikte på toppen 1173 och navigerade med mobilen hela vägen upp. Där uppe på över 1000 meters höjd låg den snön som kommit under gårdagen kvar.

Efter toppen gick det neråt. Jag hade ungefär tre kilometer till den sommarbro som är utritad på kartan. Strax innan bron hittade jag den markerade leden. Det var mycket ojämn och blöt mark när jag kom längre ner. Svårt att hitta en bra tältplats. Bron över Dadtjajåhkå hittade jag inte heller. Däremot några cementklumpar som säkert en gång i tiden utgjort ett brofäste. Jag var tvungen att vada över älven men det tänkte jag vänta med till nästa dag. Strax intill hittade jag en torr och fin tältplats.

 

 

 

 

 

 

 

29 september 2016

Camp Polcirkeln – Ruonekjåhkå 9 km

Väder: Först duggregn sen snö

Jag hade satt upp tältet på den enda lilla gräsytan jag hade hittat på campingplatsen. Anledningen att jag hade gått den här vägen var att jag skulle hämta min tredje depålåda med frystorkad mat som jag hade skickat med bussgods. Camp Polcirkeln ligger några kilometer utanför Vuoggatjålme och består av en husvagnscamping, en butik och en bensinmack. Jag hämtade min låda i receptionen/butiken och frågade vad de ville ha för två övernattningar. Ingenting! Det enda jag behövde betala var några femkronor för att använda torkskåpen. När jag berättade att jag hade satt upp tältet vid den fina grillplatsen fick jag som svar: Jaha nere vid avloppet… Det var inget jag märkte av så jag lät tältet stå kvar ”vid avloppet”. Naturligtvis passade jag på att handla lite i butiken också. Tunnbröd, choklad och AAA-batterier till pannlampan var det viktigaste. Campingen var full av husvagnar men nästan inget folk. Jag frågade när det är högsäsong här. Jo på vårvintern. Då åker man skoter, fiskar och grillar korv.

Jag hade mobiltäckning och passade på att kommunicera lite med omvärlden. Laddade också upp mina laddningsbara batterier i servicehuset och tvättade kläder. Jag stannade två nätter på Camp Polcirkeln.

Med full ryggsäck gav jag mig av på eftermiddagen den 29 september. Först tillbaka någon kilometer på Silvervägen. Därefter tog jag den markerade leden mot Laisstugan. Det var en tydlig stig i skogen längs med sjön Sädvvájávrre. Min plan var att gå en kort dagsetapp till älven Ruonekjåhkå och hitta en tältplats nära vattnet. Det duggregnade och jag valde att testa att bara använda mina tunna linerhandskar av merinoull. Tanken var att spara mina andra handskar till ännu kallare dagar. Det gick inte så bra. Det var runt nollgradigt. Mina linerhandskar blev genomblöta och när jag satte upp tältet snöade det. Jag frös riktigt mycket om händerna, men jag hade i alla fall sparat två torra handskar till nästa dag.

Att slå läger i skogen vid Ruonekjåhkå är inget jag kan rekommendera. Det var nästan omöjligt att hitta en bra tältplats. Ojämnt, blött och mycket ris. Trots att älven var nära var det svårt att få tag på vatten. Det var sank våtmark närmast älven och jag blev blöt om fötterna när jag försökte ta mig till vattnet. I älven var det grumligt nästan stillastående vatten. Jag hoppade över det och hittade istället en liten liten bäck där det åtminstone var rinnande vatten. Mina skor, handskar och regnkläder var blöta. Det är ganska jobbigt att ha blöta kläder utan möjlighet att torka dem. Nu efteråt förstår jag inte varför jag inte gick några extra kilometer till raststugan lite längre fram. Jag tror helt enkelt att jag missade den på kartan.