28 augusti 2016
Salvasskardfjellet – Lappjordhytta 20 km
Väder: Snöblandat regn. På kvällen visade solen sig.
Jag vaknade vid 10-tiden och kände att muskelsträckningen i ryggen jag fick igår inte hade blivit bättre. Jag kunde knappt resa mig och gå ut ur tältet. Det hade blivit lite varmare och det regnade. Det blev en lugn morgon och jag smakade på knäckebrödet och Gudbranddalsosten jag fått av norrmännen. Till detta åt jag Real Turmat Frokostblanding, en god norsk müsli med mjölk och torkad frukt. Man tillsätter bara vatten i påsen så är frukosten klar.
Vid 12-tiden tog jag ner tältet och fortsatte uppåt på fjället. Som tur var gick det bra att bära ryggsäcken trots min muskelskada. Det gjorde ont när jag lyfte och tog på den, men när den väl var på plats kände jag inte av skadan.
På eftermiddagen hände något märkligt. Jag gick och funderade på att det var nog snart dags för ett ”toalettbesök” i naturen när plötsligt en liten byggnad med ett hjärta på dörren uppenbarade sig uppe på kulle framför mig. Nog att jag hört talas om hägringar i öknen, men att se toaletthägringar på fjället det var nytt för mig. Jag var tvungen att ta fram kameran och ta ett foto på uppenbarelsen. Hägringen uppenbarade sig även på fotot så då insåg jag att det var nog ingen synvilla. När jag kom närmare såg jag att utedasset var den första byggnaden i en samling renvaktarstugor som låg här mitt uppe på fjället.
Det var även dags för lunch så jag satte mig i lä bakom en stuga och packade upp mitt gaskök. Så var det bara att fylla på med vatten. Just det. Vatten fanns det inget här så jag fick packa ihop igen och fortsätta ner till forsen några hundra meter längre bort. Inget skydd mot vinden men jag kunde i alla fall ta vatten till maten.
Jag tror att det var när jag satt och åt som Jan passerade mig utan att vi upptäckte varandra. Efter lunchen hittade jag inte tillbaka till leden men plötsligt såg jag han gå en bit högre upp på fjällsidan. Tack vare Jan hittade jag tillbaka till stigen igen. Och så fick jag helt oplanerat sällskap igen som många gånger tidigare under veckan.
Jag hade hört att det var en riktigt varm sensommar i södra Sverige. Här gick vi i snöblandat regn. Ju längre upp på fjället desto kallare blev det och det gick uppåt hela tiden. Lite funderade jag på hur det ska bli i oktober och november när vintern kommit redan i augusti.
Det var en häftig natur här uppe i Rohkunborri nasjonalpark som sträcker sig ner mot gränsen till Sverige. På nervägen slutade det regna och solen visade sig igen som den ofta har gjort på kvällarna. Vi närmade nu oss Sverige och utsikten över Torneträsk och Abiskofjällen var storslagen.
Framme vid Lappjordhytta träffade jag två svenska tjejer som jobbade på Abisko Fjällstation. De första svenskar jag stött på sedan jag lämnade Treriksröset för åtta dagar sedan.
I Lappjordhytta blev det en liten avskedsmiddag med Jan och Anita. Jan skulle jag komma att träffa på igen, men Anita skulle nu ta en annan väg västerut mot Lofoten.
