3 september 2016
Radunjarga – Vistasstugan 26 km
Väder: Halvklart, mulet på kvällen
Idag var dagen som skulle avgöra om jag skulle kunna fortsätta min vandring mot Grövelsjön. De två senaste dagarna hade jag haft så ont i min vänstra axel att det skulle inte kunna fortsätta så länge till. Var detta början till slutet av min vandring?
Dagen började i alla fall bra. Det var soligt på morgonen och vi såg några renar utanför stugan. Jag började gå vid 10 och det var lagom att ta en lunch vid Alesjauristugan tre timmar senare.
Det hade faktiskt gått ganska bra med axeln. När jag testade olika justeringar av ryggsäcken märkte jag att det inte alls blev bättre av att lätta på vänster bärrem. Det som verkade hjälpa mest var att dra åt spännet över bröstet så mycket det gick. Med belastningen närmare halsen blev inte trycket på skadan lika tung. Samtidigt som jag pausade minst en gång i timmen innan det gjorde för ont.
Det blåste ganska bra så jag passade på att hänga upp tältet på tork på ett räcke utanför utedasset vid Alesjauristugan. Jag passade också på att köpa varm choklad och en mumsig delikatoboll. Jag fick en bunt plastpåsar från kampanjen ”Håll fjällvärlden ren”, som är ett samarbete mellan Håll Sverige rent och Svenska turistföreningen. Fjällfararnas Vita och Gröna Band är med och stödjer kampanjen och har också loggorna på påsarna. Jag själv tycker inte nedskräpningen är ett större problem. Alla svenska fjällstugor har ett återvinningsrum där man sorterar sina sopor. De hämtas sedan med snöskoter på vintern. Det är lite svårare i Norge. Där finns ingen sophantering utan man måste bära med sig allt skräp tillbaka. Det kan bli ganska mycket efter en vecka på fjället, med alla tomma matförpackningar.
Jag lämnade nu Kungsleden och gick in i Visttasvaggi, en fin grön dal omgiven av branta berg. Jag hade tänkt försöka hitta en tältplats innan Vistasstugan, men jag hittade ingen bra plats som samtidigt var nära vatten. Jag gick hela vägen till Vistasstugan och kom inte fram förrän 21:30. Sista halvtimmen i mörker utan pannlampa. Framme vid stugan träffade jag en kille som jag började prata engelska med. Va är du svensk, sa han när jag började prata med stugvärdarna. Ett trevligt välkomnande och en mugg saft fick jag. En fin belöning efter att ha gått 26 km. Dubbelt så mycket som dagen innan. På andra sidan bron över forsen hittade jag första bästa tältplats där jag satte upp mitt tält för natten. Nu fick jag användning av pannlampan.
